Regnmolnen ligger tjocka över ett grått Uppsala och vräker ner mängder med vatten. Det är äkta uppländsk högsommar… Nåja, synd att klaga. Varmt är det i alla fall, närmare bestämt 21 grader, och det finns ju regnkläder.
På babyfronten inget nytt, i alla fall inte vad beträffar födsel. Beräknad nedkomst var för exakt en vecka sedan. Babyn, antagligen en flicka, verkar brås på sina föräldrar och är extremt envis.
Jag jobbar på som vanligt, men kastar mig på mobilen så fort den ringer. Varje gång hoppas jag att det ska vara min flickvän som berättar att vattnet gått och värkarbetet börjat. Men icke… Sällan har så många ringt, och sällan har någon händelse i mitt snart 30 åriga liv ådragit sig så stort intresse. Snart har nog alla våra vänner och hela våra släkter ringt oss ett dussin gånger för att fråga om det blivit någon baby. Varje gång får de samma svar; ”Nej hon har inte kommit än. Vi väntar med spänning. Ja, självklart hör vi av oss när det är dags.” På jobbet är svaret kort och gott; ”Tror du jag hade suttit här i så fall?”
Det känns som om vi har försökt med allt. Redan för några veckor sedan började vi försöka prata ut barnet. Vid det här laget skulle vi båda garanterat få jobb som gisslanförhandlare hos FBI eller polisen. Dessvärre är babyn mer envis än Svartenbrandt och mer beslutsam än Al Quaida, så framgången har låtit vänta på sig.
Steg två var att försiktigt men bestämt börja klämma på magen. Det önskade ploppet uteblev dock även med denna taktik.
Vi har även försökt med stark mat. Resultatet blev en orolig mage och halsbränna. Babyn var lika orubblig ändå.
Jag har läst att vitt vin och räkor kan fungera. Jag misstänker dock att det är en fin omskrivning för sex, eftersom måltiden i fråga brukar syfta till det. Oskyddat sex påstås de facto kunna sätta igång barnafödandet, så tanken är inte speciellt långsökt. Den rejält stora magen utgör dock ett hinder, och den blivande modern är inte så sugen heller. Däremot kan jag garantera att om jag personligen hade sett en penis stor som min arm sticka in i MITT sovrum hade jag garanterat gjort vad som helst för att ta mig ut därifrån och det snabbare än kvickt.
Vin i allmänhet brukar i och för sig kunna leda till oskyddat sex, så för barnlösa par kan det garanterat rekommenderas att supa tjejen full. Några av mina tjejpolare har med stor framgång lyckats bli gravida både en och två gånger efter att ha supit sig aspackade, men det är en parentes.
Vi har även försökt att locka ut henne med mat. Antingen gillar inte babyn lammfärsbiffar (hon kanske är vegetarian) eller så ställde vi inte maten tillräckligt nära ”ingången”.
Varma bad är visserligen väldigt sköna och avkopplande, men någon större effekt för att få igång födseln har de inte. Det verkar snarare som om hon slappnar av rejält och njuter av värmen. Listiga som vi är försökte vi därför med motsatsen; Äta isbitar. Effekten av detta lät inte vänta på sig. Babyn satte igång att sparka så vi trodde att hon skulle komma ut genom magen, därefter gav hon sig på revbenen. Rejält mörbultad fick den blivande modern erkänna sig besegrad än en gång.
Vår senaste taktik är lika enkel som den är genial. Vi väntar helt enkelt ut henne. Funkar inte det är det ”bara” en vecka tills barnmorskan sätter igång förlossningen. Jag räknar med några sömnlösa nätter innan det.
Jag kan lugnt konstatera att det går betydligt enklare och snabbare att placera barnet i magen än att få ut det. Det är dessutom betydligt mindre smärtsamt.
Andra bloggar om: födsel, baby, envis, föräldrar, graviditet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar