I helgen råkade jag läsa på baksidan av en påse hallonbåtar att förpackningen är "miljöneutral". Nu vet jag inte hur det ser ut i tyska skogar, men för min egen del anser jag att en färgglad plastpåse som ligger och skräpar i skogen är allt annat än neutral. Även om den är biologiskt nedbrytbar (förmodligen genom förbränning) så ser det ändå rent ut sagt för jävligt ut om den ligger i naturen.
Eftersom min hjärna ibland fungerar lite konstigt och spinner vidare på de mest ologiska spår kom jag på en lysande idé. Varför inte skapa förpackningar som inte bara är miljöneutrala (åtminstone i teorin) utan rentav har en positiv effekt på naturen. Man borde med dagens teknologi kunna tillverka plastpåsar som innehåller en liten mängd hönsgödsel. När dessa påsar bryts ner frigörs hönsgödseln och påsen har därmed en positiv effekt på miljön.
En ytterligare fördel med min idé är att dylika påsar antagligen skulle ha en svag lukt av just hönsgödsel. Dagens armanidoftande och modemedvetna barn och ungdomar vill garanterat inte lukta gödsel. Därför kommer de inte att snatta dessa godispåsar, eftersom ett gömmande av påsen under eller i kläderna skulle medföra att gödsellukten "smittar av sig" på märkeskläderna. Följaktligen kan denna Mirakelpåse® även bidra till att minska svinnet i våra butiker och därmed även på sikt sänka kriminaliteten bland ungdomar. Detta i sin tur leder till en tryggare miljö för alla.
Ett problem som diskuteras flitigt i dagspressen är den ökande fettman i Sverige. Även detta problem minskar (om också med ganska liten marginal) till följd av Mirakelpåsen®. Hur många barn hade inte avstått från lördagsgodis om godiset har en svag doft, och kanske även smak, av hönsgödsel? Mindre godis ger naturligt minskad fettma och friskare barn.
Vartefter miljön blir bättre tack vare min föreslagna Mirakelpåse® kan vi även avskaffa det läskigaste institutet i svensk historia; sopspionen. Sedan jag läst diverse artiklar, främst i kvällspressen, om sopspioner vågar jag knappt gå ut med soporna längre. Det hade aldrig fallit mig in att skicka min flickvän eller eventuella barn att göra det heller. Någonstans där i mörkret i soprummet kanske det lurar en illvillig sopspion som hoppar fram och skriker något i stil med "Ahaaaa... Du har minsann slängt en glödlampa i brännbart!!!". Där har du ett lysande ämne för en skräckfilm; "Jag vet vad du slängde förra sommaren". Till all tur och lycka verkar sopspionerna trivas bäst i och omkring "Den Kungliga Hufvudstaden" och jag har hittills blivit besparad någon närmare granskning av mina soppåsar.
Min förhoppning är att inom snar framtid kunna ta emot någon form av miljöpris för mina revolutionerande idéer om Mirakelpåsen® - biologiskt positiva godispåsar. Under tiden vill jag starkt påpeka att miljöfrågor ÄR viktiga, men det finns fler sätt att påverka (eller undvika att påverka) miljön. Själv sträcker jag mig så långt som till att åka kommunalt och (oftast) sortera åtminstone delar av mina sopor.
Andra bloggar om: miljö, natur, sopor, sopspion, gödsel, returförpackning, kriminalitet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar