”Inte direkt någon Garbo”

”Hon var ju inte direkt någon Garbo… så hon måste antas ha varit med på det.” Uttalandet gjordes av en känd försvarsadvokat i de såkallade Södertäljemålen där några killar åtalades för en gruppvåldtäkt. Orden visar på en skrämmande syn. En tjej som klär sig i kort kjol skulle alltså per definition vara villig att ligga med inte bara en utan flera okända män. Åtminstone om hon ”inte direkt är någon Garbo”.
Personligen gillar jag inte ordet "feminist", så därför tänker jag inte påstå att jag är en. Det som dessvärre oftast förknippas med feminism är några arga tjejer i 20-årsåldern i armyjackor och palestinasjalar som skriker slagord, tillhör ung vänster, lyssnar på punk och hatar män. Däremot anser jag absolut att jämlikhet är något vi alla måste sträva efter. Tyvärr brukar genusdiskussioner och feministiska dito oftast sträva till att förbättra kvinnors villkor på bekostnad av männens. Något tillspetsat kan temat sägas vara; "Nu ska dom jävlarna få igen." Det är väl ganska självklart att alla ska ha samma rättigheter, och inte minst förutsättningar, oavsett kön, härkomst eller sexualitet. Tyvärr ser inte verkligheten ut så. Jag tänkte belysa frågan ur en något annorlunda synvinkel för att visa att frågan är betydligt bredare än man vid första anblicken kan tro.
Det som ofta glöms bort i debatten om detta minst sagt heta ämne är den syn man omedvetet har på mannen. Om man anlägger ovan synsätt på mannen framstår alla män som översexuella djur, som saknar förmåga att kontrollera sin könsdrift och därför, med eller utan samtycke, sätter på första bästa tjej. En ganska deprimerande människosyn enligt min mening.
Vad gäller sexuella trakasserier är det anmärkningsvärt att det endast finns ett fåtal fall i Sverige där en kvinna blivit fälld för att sexuellt ha trakasserat en man. Jag tänker inte ge mig in i någon längre utredning av vad det beror på, men jag vågar påstå att såväl åklagare som domstolar generellt inte tar den typen av åtal på allvar. Om ett gäng killar står och skrattar rått medan de kommenterar en kvinnlig kollegas rumpa i fikarummet är det få av oss som inte skulle klassa det som sexuella trakasserier. Jag har personligen fått ett antal kommentarer av kvinnliga kolleger angående hur min rumpa ser ut i vissa byxor. Borde inte det rent logiskt ses som lika kränkande om vi vänder på myntet?
Detta kan jämföras med att procenten kvinnor som fälls för misshandel av sina män är försvinnande liten. Enligt en undersökning från Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) beror detta till stor del på att polismyndigheten och åklagare oftast ifrågasätter att en ”liten och späd kvinna” kan åsamka en ”stor stark karl” några betydande skador, vilket tyvärr är en ganska vanlig stereotyp. Därför är mörkertalet också väldigt stort, eftersom väldigt få män vågar anmäla en sådan händelse av rädsla för att inte bli tagna på allvar, eller rentav bli gjorda till åtlöje. Jag hävdar absolut inte att det inte ligger någon sanning i att män generellt, åtminstone statistiskt, begår fler våldsbrott än kvinnor. Däremot är jag av den bestämda åsikten att systematisk och långvarig psykisk misshandel kan vara lika allvarligt som fysisk dito.
Jag är personligen både man och har invandrarbakgrund. Om man får tro kvällspressen har jag därför särskild fallenhet för kvinnomisshandel. (Det finns dock inga statistiska belägg för detta.) Konstigt! Jag känner mig inte det minsta våldsam faktiskt…
Om vi då för diskussionens skull leker med tanken att det ligger åtminstone ett korn av sanning i ovanstående bild. Hur är det då med bögar? Brottet grov kvinnofridskränkning infördes relativt nyligen i svensk strafflagstiftning. Om vi män generellt är så pass våldsamma mot vår partner, men denna partner råkar vara en annan man. Är det isåfall inte straffbart? Eller är bögar kanske mindre våldsamma? Den synen är minst sagt diskriminerande och saknar alla former av belägg.
Jag vill starkt poängtera att ovanstående på inga sätt berättigar mäns våld mot kvinnor eller sexuella trakasserier. Däremot får man inte glömma att, i jämlikhetens namn, se till båda sidorna.
Dagens samhälle är inte på långt när könsneutralt. Vi formas både medvetet och omedvetet för att passa in i normerna och stereotyperna av hur respektive kön "bör" agera och uppföra sig. Redan i dagis vill pojkarna bli poliser eller brandmän, medan flickorna oftast vill bli prinsessor, hemmafruar eller hästskötare. Om en tjej tar lite mer plats eller hörs och syns mer än vanligt i skolan eller på dagis betraktas hon oftast som stökig av personalen. Om en kille gör samma sak konstaterar man bara att "killar är sådana". (Jag vet att jag generaliserar en aning.) För att bevisa min poäng; Hade du, med handen på hjärtat, köpt rosa kläder till din lille son?!
Frågan är – Vad tänker DU göra åt det?

Andra bloggar om: feminism, kön, våld, våldtäckt, trakasserier, jämlikhet