Jag har hittat den. Min professionella akilleshäl. Det som irriterar mig mer än all världens strul med kaffeautomater, hårddiskcrasher och likande.
Det överlägset mest irriterande i arbetslivet är vuxna människor som beter sig som bortskämda barnungar och tror att bara man gnäller, klagar och gråter tillräckligt mycket, samtidigt som man är fullständigt osaklig, så får man göra vad man vill, var och när man själv vill det. Funkar inte det far man runt som en skållad bäver och fortsätter med samma taktik på nästa person, och nästa in i det oändliga. Får du ett nej av mamma - fråga pappa istället.
När argumenten inte längre räcker till slår dessa personer vilt omkring sig mot allt och alla som råkar komma i deras väg. Femåringen rent fysiskt, den yrkesverksamme oftast verbalt. Principen är; Om ingen lyssnar på dig - Skrik!
Dessa personer verkar dessutom vara utrustade med en unik verbal förmåga, med hjälp av vilken de lyckas dribbla bort de berörda personerna likt Zlatan, och spela ut dom mot varandra för att på så sätt skapa splittring i "motståndarsidan". Därefter använder man detta faktum för att försöka påvisa en "inkompetens" hos dessa.
Läste i Metro häromdagen att dagisbarnen i Malmö märker ut hundbajs med små lappar. Deras motsvarigheter i arbetslivet märker ord istället. Det är för fan lägre än Glocalnet!!!
Jag vill också få bestämma själv exakt vad jag vill göra på jobbet. Idag tror jag att jag vill vara VD... eller glassförsäljare. Jag kanske ska skita fullständigt i att gå till jobbet överhuvudtaget och "jobba hemifrån" idag? Har inte riktigt bestämt mig än. Men å andra sidan börjar jag inte jobba förrän om fem minuter.
Andra bloggar om: jobb, arbetsplats, konflikt, management, företag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar