Företagsledare och andra personer inom management beskylls ofta för att använda sig av ett uttryckssätt, som för oss vanliga dödliga framstår som främmande och i ärlighetens namn lite stroppigt. Syftet med denna s.k. mangementsvenska är att skapa en "vi och dom-känsla", stänga ute de som inte ingår i "kretsen" och stärka sammanhållningen. På så vis uppvisar denna dialekt inga större olikheter från någon annan dialekt. Typiskt flockbeteende, men å andra sidan är människan ett typiskt flockdjur. Business-språket i Sverige bygger huvudsakligen på ord och uttryck som är lånade från engelskan och nästan alltid är liknelser lånade från idrotten, det militära eller liknande.
Målet med mangementsvenskan går, enligt min mening, att förkorta 3I - Informera, imponera och irritera.
Jag tänker inte sticka under stol med att jag själv ibland använder mig av managementsvenska i min yrkesroll. Man får ju ta seden dit man kommer. Genom att ”talk the talk” visar man att man är nytänkande, insatt och ”on the edge”. För att ge alla en rättvis chans tänkte jag nu försöka redogöra för huvuddragen i detta managementspråk. Kalla det grundkurs i businessgrammatik om du vill.
Typiskt för mangementsvenskan är att man gärna använder försvenskade engelska uttryck. Ett lysande exempel på detta är förklaringar som "Vi har valt att outsourca de delar av vår verksamhet som inte ingår i vår core-business". I klarspråk betyder detta att avdelningen läggs ner med åtföljande uppsägningar. Vi kan alltså dra slutsatsen att managementsvenska är ett utmärkt sätt att försköna och undvika direkt ansvar för obehagliga beslut.
Managementfolk slänger även gärna in engelska titlar som teamleader, CEO, Art Director, Key Account och liknande. Vill man verkligen glänsa kombinerar man de två ovanstående ("svengelska" uttryck och skumma titlar) så att resultatet knappt går att förstå ens om man är insatt i verksamheten; "Pan-Nordic Customer Relations Management Supervisor". Målet uppnått; titeln informerar, imponerar och inte minst irriterar. Huvudregeln är att ju större organisation desto fler och desto mer invecklade titlar.
Den intressantaste av dessa titlar är konsult. Låt oss dröja kvar lite här och granska fenomenet konsult. Vad är egentligen en konsult? Om man skrapar lite på ytan upptäcker man snart att definitionen på "konsult" måste vara följande; En person som sitter inne med en nyckelkompetens, men inte är tillräckligt duktig eller värdefull för att anställas. Därför väljer man att hyra in hans eller hennes tjänster till överpris istället. Jag kan tänka mig att det finns storföretag där städpersonalen kallas renhållningskonsulter.
Vanligt förekommande i managementsvenskan är även liknelser i stil med "detta får inte falla mellan stolarna", "någon måste sätta ner foten och våga peka med hela armen" och min personliga favorit "jag vill vifta med en liten flagga". Jag hade velat se den VD som verkligen viftade med en liten flagga under styrelsemötet.
Förkortningar, gärna även de lånade från engelskan, är ytterligare ett viktigt redskap för att verka viktigare än man egentligen är. Logiken är solklar; Har man tillräckligt mycket att göra hinner man inte skriva ut hela ord, för att inte tala om hela meningar. Eller rättare sagt; Som CEO för ett ledande CRM-företag är man för busy med att ge respons på customer complaints och föra in key issues i CAT:en innan E.T.A. för att hinna bemöda sig med att skriva tydligt.
Snygga omskrivningar för att dölja budskapet är snarare regel än undantag. Varför erkänna att resultatet gått ner när man kan säga att tillväxten tillfälligt stagnerat eller ännu hellre att man är inne i en konsolideringsfas?
För att undvika ansvar för obekväma beslut kan man alltid hänvisa till en odefinierad högre ledning; ”De” vill att vi gör såhär. En lysande taktik som fungerat för kyrkan i alla tider. Så länge ”de” inte definieras närmare är det svårt att utröna huruvida beslutet verkligen kommer från högre ort eller vad motiven till beslutet är.
Skulle ovanstående taktik genomskådas eller misslyckas kan man alltid förhala ansvaret genom tomma löften som ”vi tittar på det” eller ”vi ska utvärdera kritiken och ta till oss den”. Det viktigaste vid användningen av förhalningstaktiken är att aldrig under några som helst omständigheter lova en specifik tidsram. Själva idén är nämligen självklart att bara glömma och gå vidare.
Den självklara lösningen om inget annat fungerar är att ta till det ultimata vapnet; Powerpoint-presentationen, gärna med en mängd flash-animationer, statistiska uppgifter och grafer som ingen förstår. Denna taktik bör dock användas sparsamt och endast i yttersta nödfall, eftersom den är en garanti för irriterade medarbetare.
Nu har du förhoppningsvis fått tillräckliga kunskaper i mangementsvenska för att överleva nästa ledningsgruppsmöte, eller åtminstone genomskåda företagsledningen när de försöker ursäkta nedskärningar på just din avdelning. Lycka till!
Andra bloggar om: jobb, arbetsplats, konflikt, management, företag
