Idag, eller allra senast imorgon förväntas vår Riksdag rösta igenom ett lagförslag som i praktiken innebär att George Orwells bok "1984" och Karin Boyes "Callocain" plötsligt blir verklighet och kryper in i våra vardagsrum.
Det mest ironiska med förslaget är att det känns lite som den klassiska TV-serien från när jag var barn "Rädda Joppe, död eller levande". Staten vill helt enkelt, av någon outgrundlig sentimental orsak, bevara ett av sina gamla och anrika verk, Försvarets Radioanstalt. Skillnaden är att hotbilden har förändrats. Kalla kriget är över, jakten på internationella terrorister har fått ta över. Därför väljer staten att spionera på och övervaka sina egna medborgares e-post och mobiltrafik.
Man behöver inte vara något geni, eller ens speciellt historiskt bevandrad för att förstå att risken för missbruk är överhängande. Dessutom har historien visat att potentiella terrorister är betydligt smartare och ligger steget före staten.
Enligt min mening rimmar dessutom betoningen av det potentiella hotet illa med att man samtidigt mer eller mindre avskaffar (förlåt kraftigt decimerar) vårt försvar för att bättre motsvara den minskade hotbilden.
Att man lovar tillsätta en oberoende instans för att bevilja tillstånd för signalspaning är endast ett spel för gallerierna. Vad jag vill minnas fanns det en "oberoende" granskningsinstans för Säpos och underrättelsetjänstens verksamhet redan innan IB-affären...
Min förhoppning är att våra politiker vaknar, tar sitt ansvar och röstar nej till förslaget. Dock är chanserna till det mindre än att Sverige vinner fotbolls EM.
De personer som just nu protesterar utanför Rosenbad har mitt fulla stöd. Jag hoppas även att väljarna avkräver våra folkvalda (speciellt de som kommit in genom personval, som ju den borgerliga alliansen understöder), och inte stöder dom i nästa val. Här måste jag ge en eloge till LUF, som faktiskt i ett pressmeddelande öppet förklarat att de inte längre stöder sina riksdagsmän och -kvinnor om de röstar ja till förslaget.
När förslaget väl går igenom (vilket det dessvärre kommer att göra) gör det inte mig personligen speciellt mörkrädd. Jag har inget att dölja. Däremot är risken stor att någon stackars FRA-anställd tjänsteman rodnar rejält när han smygläser mina SMS.
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, signalspaning, politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar