Borgerlig magi på hög nivå

Joe Labero har lyckats trolla bort Frihetsstatyn i New York. Vår statsminister Fredrik Reinfeldt vill inte vara sämre, så han trollar istället bort friheten.
FRA-förslaget, som i förra veckan röstades igenom av regeringen måste, med tanke på att de flesta yngre personer i Sverige till övervägande del kommunicerar elektroniskt via mobiltelefoner, SMS och e-post, anses utgöra ett allvarligt ingrepp i den personliga integriteten.
Det mest ironiska är att det verkliga motivet till lagen verkar vara att bevara de ca 700 jobb som Försvarets Radioanstalt erbjuder. Enligt uppgift nyanställer verket dessutom nu, så snart kanske regeringen hävdar att förslaget motverkar arbetslösheten i vårt land. Inget förvånar mig längre.
Lagförslaget hotar även yttrandefriheten och i förlängnigen även meddelarfriheten, vilka båda är grundlagsskyddade. Eller ska jag säga VAR grundlagsskyddade? Det blir en omvänd bevisbörda - Du är skyldig tills motsatsen bevisas.
Risken för åsiktsregistrering eller andra typer av missbruk är överhängande. Å andra sidan krävs det inte att någon smygläser mina SMS för att veta var jag står. Det räcker med att läsa min blogg för att veta att mitt hjärta sitter mer till vänster.
Samtliga borgerliga ungdomsförbunds ordföranden, med undantag av Centerpartiet, har tagit avstånd från sina partiers agerande. Om inte regeringen inser att de missbrukar förtroendet hos åtminstone sina unga väljare och därmed sin framtid har de nog missat hela idén med demokrati.
Det enda glädjande i beslutet är att fler människor nu måste inse att borgarna inte lyssnar på sina väljare, utan istället avlyssnar sina väljare. Om demokratin fungerar som den ska borde detta ge resultat senast vid nästa val.
Jag hoppas innerligt att detta är droppen som får bägaren att rinna över för fler än de ungdomar som Fredrik Reinfeldt försöker placera missnöjet hos när han hävdar att detta är en "generationsfråga" eller "ungdomsrevolt". Jag vill inte se upplopp i stil med 1968-års ungdomsrevolter i Paris, men jag förväntar mig att väljarna avkräver sina folkvalda deras ansvar. Jag hoppas även att ett flertal personer gör verklighet av förslagen från några av mina mer kreativa läsare och skriver ord som "bomb", "terrorism", "al Quaida" osv i sina mail och SMS för att jäklas lite med den "superdator" som tydligen skall skumma igenom all trafik.
För oss inom oppositionen är beslutet således snarast positivt. Åtminstone rent politiskt. En röst på alliansen i valet år 2010 är en röst mot den frihet Sverige traditionellt stått för.
Jag hoppas att Fredrik Reinfeldt, när valet väl kommer, lyckats med konststycket att trolla bort den borgerliga regeringen för gott.

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, politik, borgare, ungdomsförbund, integritet, frihet

I Linnés fotspår - Lördagsäventyr i Lunsen

Ledig lördag och dessutom midsommardag. Vad kan man göra då?
Packa ner kaffe, matsäck och regnställ i en ryggsäck, på med gummistövlarna och ut i skogen på en 1,3 mils skogsvandring vid Lunsen. Tur att Kristin är lika galen som jag och uppskattar den sortens nöje.
En kort regnskur tvingade oss att tillfälligt dra på oss våra regnställ, men efter det var vädret perfekt.
Vackrare omgivning får man leta efter. Kring Morga Hage såg det ut som ett orört paradis. Jag förstår att vikingarna en gång valde att bosätta sig i Uppland och att trakten även fascinerade Carl von Linné.
Hela vandringen tog ca 3 timmar inklusive en 15 minuters fikapaus i en mysig glänta. Kaffe och finska lingonrutor kan varmt rekommenderas som färdkost.
Helt underbart skönt!

Rädda Joppe, död eller levande - FRA-förslaget

Idag, eller allra senast imorgon förväntas vår Riksdag rösta igenom ett lagförslag som i praktiken innebär att George Orwells bok "1984" och Karin Boyes "Callocain" plötsligt blir verklighet och kryper in i våra vardagsrum.
Det mest ironiska med förslaget är att det känns lite som den klassiska TV-serien från när jag var barn "Rädda Joppe, död eller levande". Staten vill helt enkelt, av någon outgrundlig sentimental orsak, bevara ett av sina gamla och anrika verk, Försvarets Radioanstalt. Skillnaden är att hotbilden har förändrats. Kalla kriget är över, jakten på internationella terrorister har fått ta över. Därför väljer staten att spionera på och övervaka sina egna medborgares e-post och mobiltrafik.
Man behöver inte vara något geni, eller ens speciellt historiskt bevandrad för att förstå att risken för missbruk är överhängande. Dessutom har historien visat att potentiella terrorister är betydligt smartare och ligger steget före staten.
Enligt min mening rimmar dessutom betoningen av det potentiella hotet illa med att man samtidigt mer eller mindre avskaffar (förlåt kraftigt decimerar) vårt försvar för att bättre motsvara den minskade hotbilden.
Att man lovar tillsätta en oberoende instans för att bevilja tillstånd för signalspaning är endast ett spel för gallerierna. Vad jag vill minnas fanns det en "oberoende" granskningsinstans för Säpos och underrättelsetjänstens verksamhet redan innan IB-affären...
Min förhoppning är att våra politiker vaknar, tar sitt ansvar och röstar nej till förslaget. Dock är chanserna till det mindre än att Sverige vinner fotbolls EM.
De personer som just nu protesterar utanför Rosenbad har mitt fulla stöd. Jag hoppas även att väljarna avkräver våra folkvalda (speciellt de som kommit in genom personval, som ju den borgerliga alliansen understöder), och inte stöder dom i nästa val. Här måste jag ge en eloge till LUF, som faktiskt i ett pressmeddelande öppet förklarat att de inte längre stöder sina riksdagsmän och -kvinnor om de röstar ja till förslaget.
När förslaget väl går igenom (vilket det dessvärre kommer att göra) gör det inte mig personligen speciellt mörkrädd. Jag har inget att dölja. Däremot är risken stor att någon stackars FRA-anställd tjänsteman rodnar rejält när han smygläser mina SMS.

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, signalspaning, politik

Underbara Public Service

Ibland undrar jag varför jag betalar TV-avgift.
Zappade mellan kanalerna igårkväll och råkade fastna på någon typ av reseprogram på SVT.
Programmet gick i korthet ut på att två killar reste runt i forna Jugoslavien och kollade om det gick att få tag på Langos, som de uttalade Langosch.
Sinsemellan pratade de bruten svenska. Med ortsbefolkningen pratade den ene något jugoslaviskt språk (jag tror att det kan ha varit kroatiska) och den andra knagglig engelska med kraftig brytning.
Killarna körde runt i en gammal bil, filmade varann med handhållna videokameror och pratade om allt och inget. Av någon konstig anledning var programmet ändå tillräckligt fascinerande i all sin enfald för att jag inte skulle byta kanal.
Vi fick se killarna jaga rätt på någon äldre dam på gatan, fråga om hon visste var man kunde få tag på Langos och sedan försöka beställa det av någon oförstående tjej i en liten vagn eller butik. Oftast fick de någon lokal variant, som de inte gillade.
Vi fick även se en split-screen där man ser båda killarna med videokamera i ena handen smälla i sig flottigt friterat bröd medan de pratade oavbrutet om vilken Langos som är bäst. Det enda ställe där de fick tag på Langos (som för övrigt egentligen kommer från Ungern) var i en liten by Serbien. Denna Langos fick dock underkänt av våra langosexperter.
Vid ett tillfälle liknade programmet faktiskt ett reseprogram och vi fick veta att en liten kroatisk stad blivit belägrad av hela jugoslaviska armén och skjuten i småbitar, medan 4000 rebeller försökte hålla stånd. Sedan gick samtalet snabbt över på Langos igen...
Efter närmare en timme var min flickvän och jag småirriterade på killarna, uttråkade, rejält trötta och dessutom jävligt sugna på Langos. Vi drack upp en flaska rödvin och gick och lade oss. Dessvärre utan att ha fått Langos. På det viset var vi rätt lika killarna i programmet.
Jag är helt övertygad om att programmet, utöver min och miljoner andra hederliga svenskars TV-avgifter, har fått en massa bidrag från mer eller mindre skumma kulturfonder och organisationer. Sanningen att säga var det rätt charmigt, men jag lovar att släpper man loss mig och en kompis med varsin videokamera och en rejäl budget att köpa finska "karelska piroger med äggsmör" för kommer vi att göra ett minst lika bra program. Efterproduktion hade de tydligen inte fått bidrag för...
Public Service i all ära, men kom igen!!! Satsa på åtminstone lite kvalitet i programutbudet.

Om inte du heller vill missa detta fantastiska program om Langos finns det på; http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/player.jsp?a=1137194&d=20813

Läs även andra bloggares åsikter om Reseprogram, public service, TV-avgift, Langos

Politiska slogans

Vi lever i en värld där de flesta ungdomar blir allt mindre politiskt intresserade och aktiva. De politiska partierna har svårt att locka nya medlemmar och många "vaneröstar", dvs röstar som exempelvis deras föräldrar alltid gjort utan att egentligen veta vad partiet står för eller vill uppnå. Eller som förra valet, enligt min mening, visar tydligt. Många "proteströstar" för att man är missnöjda med det politiska läget och vill få till en förändring. Därför får t.o.m. vissa ganska skumma och ljusskygga oppositionspartier platser i kommunalfullmäktige. Jag tänker på partier som exempelvis Sverigedemokraterna...
Detta har flera orsaker. Kanske tror man att en enda röst inte kan påverka så mycket. Dessvärre glömmer vi att många små röster lätt får övertaget. Därför är det dags att vässa vapnen inför det stundande valet 2010. Mitt förslag är lika enkelt som det är genialt. Partierna bör satsa på bättre politiska slogans! Detta ger bevisad effekt inom annan typ av marknadsföring, så varför inte även inom politiken?
Det ska villigt erkännas att vissa partier gjort tappra försök, men dessvärre är deras slogans inte direkt slagkraftiga. Vi är trötta på klyschor som "Alla ska med" eller "Jag älskar att äga", även om den senare var rätt träffande. Därför borde partierna ta hjälp av professionella marknadsförare för att skapa (eller travestera på) bra slogans. Jag tänkte ge några exempel nedan för att hjälpa våra partier lite på traven. Det kan eventuellt hända att jag travesterat lite på (läs stulit) några befintliga slogans.
Vi börjar med Socialdemokraterna.
Här tycker jag att man bör späda på det faktum att partiet är överrepresenterat bland vaneröstare, låna lite från kända varumärken och satsa på slogans som "Ska det smaka som det gjorde förr finns det inga genvägar" (Önos), "Connecting People" (Nokia), "Quality never goes out of style" (Levi's) eller "Probably the best party in the world" (Carlsberg). Göran Persson kan även satsa på en personlig slogan; "Fet och dryg" (Nivea) och Mona Sahlin; "Du-Är-Så-Fin, Mona Sahlin" (Ibumetin) eller efter Toblerone-affären; "Kraftigt chokladig" (Riesen).
Vad gäller Miljöpartiet funkar slogans som "Miljöpartiet - Det tycker JAG är bra för framtiden..." (Grumme Tvättsåpa).
FI kan satsa på den närmast fenomenala "Lita på rosa" (Vanish). Inte minst med tanke på att de inte är helt röda, men ändå har liknande värderingar. Annars funkar även "Makes people talk" (Läkerol).
Moderaterna har enligt min mening inte lyckats så bra med att hålla vad de lovade i förra valet. Därför föreslår jag att de satsar på något i stil med "Because first impressions last" (Axe), "The (bad) feeling lasts longer" (Durex), "Varför betala mer?" (Tele2) eller "Because you're worth it" (L'Oreal). Sittande regering kan dessutom komplettera med "Inte lika lågt som Glocalnet" (Glocalnet) eller "Just do it" (Nike).
Sedan Ulrica Schenström avgick behöver hon nog ingen politisk slogan, men ifall hon vill göra comeback föreslår jag "Please drink responsibly" (Allmän alkoholreklam).
Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna kan satsa på "En svensk kyckling behöver du aldrig banka gul och blå" (Svensk kyckling) eller med tanke på Sverigedemokraterna flyktingpolitik "Ger dig vingar" (Red Bull) eller "Håll sverige rent".
Inför valet 2010 föreslår jag "Skiftesbyte i Bregottfabriken". Jag hoppas nämligen på att en massa kossor flyttar på sig och att det blir en hel del råmande.
Nu är min förhoppning att de politiska partierna tar sitt ansvar, läser min blogg och tar till sig dessa råd. Exemplen ovan skall ses som just exempel. Självklart finns det utrymme för lite egen kreativitet också, men skulle idéerna sina finns det som ovan visats en hel del bra och träffande slogans att låna ifrån.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, slogans, val, partier, varumärken

Sport på finska

Sport är ett samlingsbegrepp för olika aktiviteter med tävlingsmoment. Sport kan utövas individuellt eller i lag. Den sport som antingen är störst i antalet utövare eller drar mest publik brukar kallas nationalsport. Nästan varje större sport har ett eget förbund. I de flesta sporter tävlar damer och herrar i olika indelningsklasser.
Sport och tävlingar fanns redan i människornas äldre civilisationer, till exempel antas det ha pågått sportaktiviteter i Kina kring 4 000 före Kristus. Andra äldre civilisationer där man antar att sport utövats är det gamla Egypten och Grekland.
Under 1800-talet industrialiserades stora delar av världen, och förutsättningarna för sport förbättrades, bland annat genom järnväg och ångbåt. Då man snabbare kunde ta sig dit man ville banade det iväg för mer internationell tävlan. (Källa Wikipedia)

Människan har sedan urminnes tider velat mäta sig med varandra. Även uppe i den kalla Norden utvecklades tidigt olika sporter. I Sverige och Finland är i dagsläget en av de främsta nationalsporterna ishockey. Energin och kampviljan påminner bitvis om vikingarnas mjödberusade bärsärkagång när Sverige och Finland spelar landslagsmatch i hockey. Denna blogg kommer dock att fokusera på lite mindre publikintensiva sporter i Finland.

Under vikingatiden var en vanlig sport i Finland (och för den delen även övriga Norden) tvekamp eller holmgång. Det fanns vissa regionala avvikelser i själva utförandet. Själva idén var dock enkel; att så effektivt som möjligt ha ihjäl motståndaren. En av de vanligaste varianterna i Finland gick ut på att kombattanterna band ihop sina vänsterhänder vid handlederna, gick in i en ring i sanden (eller oftast snön) utrustade med varsin kniv. Den som överlevde och kunde gå ur ringen var vinnaren. En ganska enkel sport som ofta användes för att lösa eventuella konflikter. Självklart har även finnarna utvecklats en del sedan vikingatiden, och numera utövas sporten oftast mindre organiserat utanför krogen en lördagkväll.

Med tiden utvecklades mer raffinerade sportformer även i Finland. En av dessa är den i Östra Karelen årligen förekommande tävlingen som går ut på att sitta naken i Finlands största myrstack så länge som möjligt. Myrorna, myggen och den finska kylan brukar relativt fort ta knäcken även på den mest härdade finska mannen. Och då vill jag starkt poängtera att Finland inte har en enda mesig man som t.ex. Peter Siepen. Mark Levengood exporterade vi ju till Sverige för länge sen. Vinnaren i tävlingen får, förutom gränslös ära och berömmelse, sin egen vikt i öl.

En annan lite mer utbredd sport kallas akankanto och går helt enkelt ut på att bära sin fru eller sambo genom en hinderbana eller ett kärr. Eftersom vinnaren belönas med sin kvinnas vikt i öl är det oftast inte männen med de spädaste kvinnorna som ställer upp. Denna sport är relativt utbredd och brukar dra en ansenlig publik. Få av dessa är dock på plats för att ta sig en titt på de medverkande kvinnorna, som trots att Finland generellt kan stoltsera med de vackraste kvinnorna i världen, oftast ser ut som östtyska brotterskor.

En mycket vanlig sport på amatörnivå är bastubad, ofta förenad med bad i isvak, piskande med björkris och ölhävning alternativt tävling i att sätta i sig kopiösa mängder starksprit (oftast hembränt). Sporten dra sällan någon större publik, men ser man till antalet utövare kan den med fog betraktas som nationalsport. I vissa fall har även rapporterats att utövarna av sporten har slagit varandra på magen och vrålat "ONDARE!!!". Detta leder oss osökt vidare till nästa typiskt finska sport; huutaminen.

Sporten huutaminen går ut på att skrika. Närmare bestämt gäller det att ge ifrån sig det mest högljudda avgrundsvrålet. Detta uppmäts i sportens moderna form med hjälp av decibelmätare. Sporten utövas oftast på någon krog på en mindre ort. Vinnaren får, föga förvånande, sin egen vikt i öl. Just detta pris verkar vara genomgående i de flesta finska sporter, möjligen med undantag för Formel 1 som ju i huvudsak utövas på utländska banor.

En betydligt modernare sport som nått stor utbredning i Finland är mobiltelefonkastning. Sporten liknar delvis den svenska varianten stövelkastning, men är modernare och mer utvecklad. Reglerna är relativt enkla; Det gäller att kasta en fungerande mobiltelefon (oftast av märket Nokia) så långt som möjligt. Alla kasttekniker är tillåtna, men kast över axeln brukar fungera bäst. Sporten utmärker sig på så vis att vinnaren (i nationella mästerskap), förutom det obligatoriska sin egen vikt i öl, även vinner den senaste modellen av Nokias mobiltelefoner.
(Det förtjänar att nämnas att en icke namngiven ledande mobiltelefontillverkare brukar sponsra evenemanget.)
Det anordnas numera även världsmästerskap i mobilkastning. Dessa hålls i Savonlinna i Finland och man tävlar i herr- och damklass. Finländaren Mikko Lampi innehar sedan 2005 världsrekordet i grenen med imponerande 94,97 meter.

Finska sporter som sitta naken i myrstack, bastumästerskap, badande i isvak och akankanto påminner lite om grundtanken inom buddhismen; Allt är lidande. Kanske ligger det djupt rotat i den finska folksjälen att utstå plågor utan gnäll. Hursomhelst har aldrig mer "mesiga" sporter som fotboll (Vem vill spela fotboll i snö eller i ett kärr?) eller curling vunnit lika många hjärtan och skapat lika många odödliga finska hjältar som dessa sporter. Sport på finska är synonymt med smärta, blod, svett, sveda och påföljande bakfylla.

Finnarna är och förblir ett aningen konstigt, men väldigt charmigt folk.


Läs även andra bloggares åsikter om sport, idrott, mobilkastning, myrstack, öl

Rika barn leka bäst - Om biståndsfrågor

Det har ju nyligen varit jultider och man ska vara sådär sentimentalt givmild igen. Överallt står frälsningsarmén, Rädda Barnen, Röda Korset och andra hjäporganisationer och tävlar om ditt bidrag. Jag gav 20 kronor till Röda Korsets biståndsarbete häromveckan. Enligt tjejen på stan skulle det räcka till mat för en hel familj i en vecka. Livsmedel måste vara sjukt mycket billigare i Afrika än här. Jag får inte ens en "lilla menyn" på McDonald's för 20 kronor...
Problemet är bara att av mina 20 kronor är det kanske (med lite tur och ännu mindre korruption) 5 kronor som kommer fram till de behövande. Resten går åt till löner för högt uppsatta chefer i hjälporganisationerna, korrupta regeringar, skumma transportföretag, korrupta tulltjänstemän, regeringssoldater eller rebeller i det aktuella området och så vidare.
DN:s ledarskribent Niklas Ekdal skrev den 25 augusti 2007 följande angående svenskt bistånd; Istället för ett mekaniskt skvättande av pengar behövs en osentimental fokusering där hjälpbehovet är störst, där vi kan göra skillnad eller där svenska intressen är inblandade. Om Sverige ska bidra - ekonomiskt och militärt - med humanitära insatser måste vi också ha diplomatisk representation. Kort sagt anser Ekdal att svenskt bistånd skall vara en investering med syfte att gynna svenska ekonomiska intressen. Glöm allt vad solidaritet heter! Fram för fri marknadsekonomi i tredje världen! Hoppas Ekdal inte plågas alltför mycket över världens orättvisor när han sätter sig vid julbordet med sin familj och hugger in på överflödet av mat. Personligen höll jag på att sätta kaffet i halsen när jag läste hans åsikter...
Enligt SIDA är det övergripande målet för svenskt bistånd att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor. Genom att minska orättvisor och fattigdom i hela världen skapas bättre förutsättningar för utveckling, fred och säkerhet för alla folk och nationer. I en allt mer globaliserad värld är vi alla beroende av och påverkas av varandra.
SIDA arbetar på uppdrag av Sveriges Riksdag och Regering för att minska fattigdomen i världen. År 2006 stod organisationen för ca 54% av Sveriges bistånd.
Som kuriosa kan nämnas att SIDA även lyckats med några rätt pinsamma missar gällande bistånd till fattiga länder i Afrika. För att hjälparbetarna skulle bli igenkända av ortsbefolkningen i ett nordafrikanskt land tryckte man upp T-shirts med texten "SIDA" i feta bokstäver över bröstet. Dessvärre tänkte de mindre språkbegåvade svenskarna inte på att det aktuella landet är en föredetta fransk koloni och att "SIDA" är den franska förkortningen för "AIDS". Ortsbefolkningen, som behärskade franska betydligt bättre, höll sig således på behörigt avstånd.
Ett lika stort fiasko blev en vaccinationskampanj i ett annat afrikanskt land. Svenskarna visste att den fattiga befolkningen inte var läs och skrivkunniga, så man satsade på stora affischer med bilder istället för text; Först en bild på ett sjukt barn med koppvirus, sedan en bild på barnet som får en spruta och slutligen en bild på ett skrattande friskt barn. Detta till trots ville ingen vaccinera sina barn utan var istället livrädda för de svenska hjälparbetarna som försökte övertyga dom att göra det. Efter ett tag insåg någon lite mer kulturellt bevandrad hjälparbetare varför. Ortsbefolkningen kunde mycket riktigt inte läsa, men de var arabisktalande och visste däremot att man skriver från höger till vänster. De såg alltså ett friskt barn få en spruta och bli dödligt sjukt. Inte konstigt att de vägrade vaccinera sina barn.
Bortser man från smärre missöden som dessa gör SIDA ett bra arbete.
De centrala frågorna är dock; Bistånd - Till vilket pris? Vad är välstånd och lycka?
Ett av de stora problemen gällande bistånd är att västvärlden och I-länderna alltid anser att DERAS syn på välstånd är det allmänrådande. Behöver verkligen urinvånarna i Amazonas Playstation? Självklart! Om någon visar dom ett och förklarar att det gör dom lyckligare.
Folkslagen i de fattigare delarna av världen har existerat längre än de flesta I-länder. Innan vi kom dit och påtvingade dom vår syn på välstånd och lycka levde de en ganska lycklig tillvaro. De var självförsörjande och saknade utlandsskulder. Västvärldens jakt på ekonomiska tillgångar som olja och andra naturresurser är orsaken till deras fattigdom. Det är vi som säljer vår "lycka" till dom och kräver överpris för den utan att betala skäliga löner.
Mänskligheten är som en korsning mellan gräshoppor och kackerlackor. Den tar död på allt och överlever vad som helst. Faktum är att jorden inom loppet av några generationer kommer att vara överbefolkad till följd av att vi ständigt hittar nya botemedel mot sjukdomar som tidigare reglerade befolkningsmängden och strävar efter nya sätt att leva längre och därigenom konsumera mera. Allting handlar om ekonomi. Ju längre vi lever desto mer konsumerar vi och desto rikare blir de redan rika länderna som producerar "lycka".
Jag är och förblir en idealist, som tror på att det goda ännu inte är helt besegrat. Därför försöker jag bidra åtminstone lite grann. Jag väljer ekologiskt odlad mat och om möjligt även Fairtrade-produkter. Det kanske kostar några kronor extra, men på så vis kan iallafall några jordbrukare i U-länderna få skäligt betalt för sitt arbete. Ju fler som är villiga att kräva skäligare produktionsvillkor för varorna de köper desto större chans att något faktiskt händer. Korrupta regeringar och kriminella mellanhänder kommer alltid att existera men tillsammans kan vi försvåra för dom, göra deras verksamhet mindre lönsam och gynna de som verkligen gör arbetet.
Bistånd är inte att skicka ner en massa pengar till Afrika. Verkligt bistånd är att se till att de som arbetar har skäligt betalt och skäliga arbetsförhållanden. Målet med bistånd bör vara att utrota fattigdomen i världen och jämna ut klasskillnader, utan hänsyn till nationella gränser, etnisk härkomst eller kulturella skillnader. Bistånd börjar med DIG vid kaffe-, choklad- eller bananhyllan i affären eller på fiket i stan. Genom att välja Fairtrade-produkter motverkar du den moderna slavhandeln, barnarbete och sociala orättvisor och stöder en hållbar utveckling i tredje världen och skäliga löner för arbetarna där. Solidaritet måste bli mer än ett bortglömt modeord från Per-Albin Hanssons tid.


Läs även andra bloggares åsikter om bistånd, SIDA, Fairtrade, korruption, fattigdom