Valet i USA visar att inställningar och djupt rotade fördomar kan ändras och att allt fortfarande är möjligt. Förändringens vindar blåser starka. Världens mäktigaste man är snart ung och färgad. Plötsligt känns 60-talets rasmotsättningar lite mer fjärran, åtminstone för en stund. Däremot är det skrämmande att vi fortfarande år 2008 ser det som uppseendeväckande att en färgad person (eller för den skull en kvinna) innehar ett högt ämbete. Så uppseendeväckande att vi måste poängtera det.
Så sent som 1918 införde Finland som första europeiska land rösträtt även för kvinnor. Inte långt därefter följde Sverige och övriga Norden. Finland har i dagsläget en kvinnlig president. Vi har alltid varit lite mer jämställda här uppe i norr. Åtminstone på ytan.
Allmän och lika rösträtt är dock fortfarande inte någon självklarhet i stora delar av världen. Man behöver inte gå längre än till världens största ”demokrati” USA för att rösträtten skall bygga på att man är registrerad, vilket inte alla är eller ens kan bli. Detta borgar för klara klassklyftor, då de som inte är registrerade (föga förvånande) oftast är lågutbildade, arbetslösa, långtidssjukskrivna, etc. Många av dessa tillhör dessutom den färgade befolkningen. Trots detta lyckades Barack Obama vinna en närmast överväldigande seger, även i delstater som traditionellt sett varit väldigt konservativa. Han tävlade dessutom, inte att förglömma, mot en före detta krigsveteran.
Reaktionerna från omvärlden lät inte vänta på sig. Obama hade knappt hunnit avsluta sitt segertal innan rysslands president Medvedjev i ett tal meddelade att Ryssland placerar ut kortdistansmissiler längs gränsen till Balticum. En provokation som heter duga, och uppenbart var ämnad att ta pulsen på den tillträdande nya amerikanska presidenten.
Italiens premiärminister Berlusconi sade mycket provokativt i en intervju (i Ryssland) att USA nu får en president som är ”ung, vacker och väldigt solbränd”. Inte direkt förvånande med tanke på att Berlusconi generellt har åsikter som får både general Franco och Mussolini att framstå som vänsterorienterade. Uttalandet verkade dock roa hans ryska värdar, som skrattade rått.
Det kan även påpekas att Medvedjev nu ytterligare underblåser misstankarna om att han endast är tillsatt som en marionett för den verklige makthavaren, Putin. Han har i dagarna lämnat ett lagförslag som innebär att Putin vid nästa val kan omväljas i strid med nuvarande grundlag. Efter det är tanken att Putin igen skall bli rysslands president även officiellt. Säga vad man vill, men Putin framstår onekligen som lika listig och mäktig som Keiser Söze i filmen ”De misstänkta”. Jag är illa rädd att kommande val i Ryssland är ungefär lika fritt och demokratiskt som det senaste.
Det amerikanska valet visade att det inte är för sent att lära en gammal hund sitta. Om bara Hillary Clinton hade valts till vicepresident hade jag nästan vågat hoppas på att fördomar och diskriminering kan gå att utrota helt. Tiden får visa om min naiva förhoppning och barnsliga tro på att rättvisan segrar även kan vara realistisk. Varken du eller jag kommer sannolikt att vara kvar den dagen, men kanske våra barnbarnsbarn.
Förändringens vindar blåser över världen. Dessvärre verkar de dra med sig stanken av fördomar, klassklyftor och ekonomisk osäkerhet.
Läs även andra bloggares åsikter om USA, Obama, demokrati, förändring
