Sport är ett samlingsbegrepp för olika aktiviteter med tävlingsmoment. Sport kan utövas individuellt eller i lag. Den sport som antingen är störst i antalet utövare eller drar mest publik brukar kallas nationalsport. Nästan varje större sport har ett eget förbund. I de flesta sporter tävlar damer och herrar i olika indelningsklasser.
Sport och tävlingar fanns redan i människornas äldre civilisationer, till exempel antas det ha pågått sportaktiviteter i Kina kring 4 000 före Kristus. Andra äldre civilisationer där man antar att sport utövats är det gamla Egypten och Grekland.
Under 1800-talet industrialiserades stora delar av världen, och förutsättningarna för sport förbättrades, bland annat genom järnväg och ångbåt. Då man snabbare kunde ta sig dit man ville banade det iväg för mer internationell tävlan. (Källa Wikipedia)
Människan har sedan urminnes tider velat mäta sig med varandra. Även uppe i den kalla Norden utvecklades tidigt olika sporter. I Sverige och Finland är i dagsläget en av de främsta nationalsporterna ishockey. Energin och kampviljan påminner bitvis om vikingarnas mjödberusade bärsärkagång när Sverige och Finland spelar landslagsmatch i hockey. Denna blogg kommer dock att fokusera på lite mindre publikintensiva sporter i Finland.
Under vikingatiden var en vanlig sport i Finland (och för den delen även övriga Norden) tvekamp eller holmgång. Det fanns vissa regionala avvikelser i själva utförandet. Själva idén var dock enkel; att så effektivt som möjligt ha ihjäl motståndaren. En av de vanligaste varianterna i Finland gick ut på att kombattanterna band ihop sina vänsterhänder vid handlederna, gick in i en ring i sanden (eller oftast snön) utrustade med varsin kniv. Den som överlevde och kunde gå ur ringen var vinnaren. En ganska enkel sport som ofta användes för att lösa eventuella konflikter. Självklart har även finnarna utvecklats en del sedan vikingatiden, och numera utövas sporten oftast mindre organiserat utanför krogen en lördagkväll.
Med tiden utvecklades mer raffinerade sportformer även i Finland. En av dessa är den i Östra Karelen årligen förekommande tävlingen som går ut på att sitta naken i Finlands största myrstack så länge som möjligt. Myrorna, myggen och den finska kylan brukar relativt fort ta knäcken även på den mest härdade finska mannen. Och då vill jag starkt poängtera att Finland inte har en enda mesig man som t.ex. Peter Siepen. Mark Levengood exporterade vi ju till Sverige för länge sen. Vinnaren i tävlingen får, förutom gränslös ära och berömmelse, sin egen vikt i öl.
En annan lite mer utbredd sport kallas akankanto och går helt enkelt ut på att bära sin fru eller sambo genom en hinderbana eller ett kärr. Eftersom vinnaren belönas med sin kvinnas vikt i öl är det oftast inte männen med de spädaste kvinnorna som ställer upp. Denna sport är relativt utbredd och brukar dra en ansenlig publik. Få av dessa är dock på plats för att ta sig en titt på de medverkande kvinnorna, som trots att Finland generellt kan stoltsera med de vackraste kvinnorna i världen, oftast ser ut som östtyska brotterskor.
En mycket vanlig sport på amatörnivå är bastubad, ofta förenad med bad i isvak, piskande med björkris och ölhävning alternativt tävling i att sätta i sig kopiösa mängder starksprit (oftast hembränt). Sporten dra sällan någon större publik, men ser man till antalet utövare kan den med fog betraktas som nationalsport. I vissa fall har även rapporterats att utövarna av sporten har slagit varandra på magen och vrålat "ONDARE!!!". Detta leder oss osökt vidare till nästa typiskt finska sport; huutaminen.
Sporten huutaminen går ut på att skrika. Närmare bestämt gäller det att ge ifrån sig det mest högljudda avgrundsvrålet. Detta uppmäts i sportens moderna form med hjälp av decibelmätare. Sporten utövas oftast på någon krog på en mindre ort. Vinnaren får, föga förvånande, sin egen vikt i öl. Just detta pris verkar vara genomgående i de flesta finska sporter, möjligen med undantag för Formel 1 som ju i huvudsak utövas på utländska banor.
En betydligt modernare sport som nått stor utbredning i Finland är mobiltelefonkastning. Sporten liknar delvis den svenska varianten stövelkastning, men är modernare och mer utvecklad. Reglerna är relativt enkla; Det gäller att kasta en fungerande mobiltelefon (oftast av märket Nokia) så långt som möjligt. Alla kasttekniker är tillåtna, men kast över axeln brukar fungera bäst. Sporten utmärker sig på så vis att vinnaren (i nationella mästerskap), förutom det obligatoriska sin egen vikt i öl, även vinner den senaste modellen av Nokias mobiltelefoner.
(Det förtjänar att nämnas att en icke namngiven ledande mobiltelefontillverkare brukar sponsra evenemanget.)
Det anordnas numera även världsmästerskap i mobilkastning. Dessa hålls i Savonlinna i Finland och man tävlar i herr- och damklass. Finländaren Mikko Lampi innehar sedan 2005 världsrekordet i grenen med imponerande 94,97 meter.
Finska sporter som sitta naken i myrstack, bastumästerskap, badande i isvak och akankanto påminner lite om grundtanken inom buddhismen; Allt är lidande. Kanske ligger det djupt rotat i den finska folksjälen att utstå plågor utan gnäll. Hursomhelst har aldrig mer "mesiga" sporter som fotboll (Vem vill spela fotboll i snö eller i ett kärr?) eller curling vunnit lika många hjärtan och skapat lika många odödliga finska hjältar som dessa sporter. Sport på finska är synonymt med smärta, blod, svett, sveda och påföljande bakfylla.
Finnarna är och förblir ett aningen konstigt, men väldigt charmigt folk.
Läs även andra bloggares åsikter om sport, idrott, mobilkastning, myrstack, öl
