Det har ju nyligen varit jultider och man ska vara sådär sentimentalt givmild igen. Överallt står frälsningsarmén, Rädda Barnen, Röda Korset och andra hjäporganisationer och tävlar om ditt bidrag. Jag gav 20 kronor till Röda Korsets biståndsarbete häromveckan. Enligt tjejen på stan skulle det räcka till mat för en hel familj i en vecka. Livsmedel måste vara sjukt mycket billigare i Afrika än här. Jag får inte ens en "lilla menyn" på McDonald's för 20 kronor...
Problemet är bara att av mina 20 kronor är det kanske (med lite tur och ännu mindre korruption) 5 kronor som kommer fram till de behövande. Resten går åt till löner för högt uppsatta chefer i hjälporganisationerna, korrupta regeringar, skumma transportföretag, korrupta tulltjänstemän, regeringssoldater eller rebeller i det aktuella området och så vidare.
DN:s ledarskribent Niklas Ekdal skrev den 25 augusti 2007 följande angående svenskt bistånd; Istället för ett mekaniskt skvättande av pengar behövs en osentimental fokusering där hjälpbehovet är störst, där vi kan göra skillnad eller där svenska intressen är inblandade. Om Sverige ska bidra - ekonomiskt och militärt - med humanitära insatser måste vi också ha diplomatisk representation. Kort sagt anser Ekdal att svenskt bistånd skall vara en investering med syfte att gynna svenska ekonomiska intressen. Glöm allt vad solidaritet heter! Fram för fri marknadsekonomi i tredje världen! Hoppas Ekdal inte plågas alltför mycket över världens orättvisor när han sätter sig vid julbordet med sin familj och hugger in på överflödet av mat. Personligen höll jag på att sätta kaffet i halsen när jag läste hans åsikter...
Enligt SIDA är det övergripande målet för svenskt bistånd att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor. Genom att minska orättvisor och fattigdom i hela världen skapas bättre förutsättningar för utveckling, fred och säkerhet för alla folk och nationer. I en allt mer globaliserad värld är vi alla beroende av och påverkas av varandra.
SIDA arbetar på uppdrag av Sveriges Riksdag och Regering för att minska fattigdomen i världen. År 2006 stod organisationen för ca 54% av Sveriges bistånd.
Som kuriosa kan nämnas att SIDA även lyckats med några rätt pinsamma missar gällande bistånd till fattiga länder i Afrika. För att hjälparbetarna skulle bli igenkända av ortsbefolkningen i ett nordafrikanskt land tryckte man upp T-shirts med texten "SIDA" i feta bokstäver över bröstet. Dessvärre tänkte de mindre språkbegåvade svenskarna inte på att det aktuella landet är en föredetta fransk koloni och att "SIDA" är den franska förkortningen för "AIDS". Ortsbefolkningen, som behärskade franska betydligt bättre, höll sig således på behörigt avstånd.
Ett lika stort fiasko blev en vaccinationskampanj i ett annat afrikanskt land. Svenskarna visste att den fattiga befolkningen inte var läs och skrivkunniga, så man satsade på stora affischer med bilder istället för text; Först en bild på ett sjukt barn med koppvirus, sedan en bild på barnet som får en spruta och slutligen en bild på ett skrattande friskt barn. Detta till trots ville ingen vaccinera sina barn utan var istället livrädda för de svenska hjälparbetarna som försökte övertyga dom att göra det. Efter ett tag insåg någon lite mer kulturellt bevandrad hjälparbetare varför. Ortsbefolkningen kunde mycket riktigt inte läsa, men de var arabisktalande och visste däremot att man skriver från höger till vänster. De såg alltså ett friskt barn få en spruta och bli dödligt sjukt. Inte konstigt att de vägrade vaccinera sina barn.
Bortser man från smärre missöden som dessa gör SIDA ett bra arbete.
De centrala frågorna är dock; Bistånd - Till vilket pris? Vad är välstånd och lycka?
Ett av de stora problemen gällande bistånd är att västvärlden och I-länderna alltid anser att DERAS syn på välstånd är det allmänrådande. Behöver verkligen urinvånarna i Amazonas Playstation? Självklart! Om någon visar dom ett och förklarar att det gör dom lyckligare.
Folkslagen i de fattigare delarna av världen har existerat längre än de flesta I-länder. Innan vi kom dit och påtvingade dom vår syn på välstånd och lycka levde de en ganska lycklig tillvaro. De var självförsörjande och saknade utlandsskulder. Västvärldens jakt på ekonomiska tillgångar som olja och andra naturresurser är orsaken till deras fattigdom. Det är vi som säljer vår "lycka" till dom och kräver överpris för den utan att betala skäliga löner.
Mänskligheten är som en korsning mellan gräshoppor och kackerlackor. Den tar död på allt och överlever vad som helst. Faktum är att jorden inom loppet av några generationer kommer att vara överbefolkad till följd av att vi ständigt hittar nya botemedel mot sjukdomar som tidigare reglerade befolkningsmängden och strävar efter nya sätt att leva längre och därigenom konsumera mera. Allting handlar om ekonomi. Ju längre vi lever desto mer konsumerar vi och desto rikare blir de redan rika länderna som producerar "lycka".
Jag är och förblir en idealist, som tror på att det goda ännu inte är helt besegrat. Därför försöker jag bidra åtminstone lite grann. Jag väljer ekologiskt odlad mat och om möjligt även Fairtrade-produkter. Det kanske kostar några kronor extra, men på så vis kan iallafall några jordbrukare i U-länderna få skäligt betalt för sitt arbete. Ju fler som är villiga att kräva skäligare produktionsvillkor för varorna de köper desto större chans att något faktiskt händer. Korrupta regeringar och kriminella mellanhänder kommer alltid att existera men tillsammans kan vi försvåra för dom, göra deras verksamhet mindre lönsam och gynna de som verkligen gör arbetet.
Bistånd är inte att skicka ner en massa pengar till Afrika. Verkligt bistånd är att se till att de som arbetar har skäligt betalt och skäliga arbetsförhållanden. Målet med bistånd bör vara att utrota fattigdomen i världen och jämna ut klasskillnader, utan hänsyn till nationella gränser, etnisk härkomst eller kulturella skillnader. Bistånd börjar med DIG vid kaffe-, choklad- eller bananhyllan i affären eller på fiket i stan. Genom att välja Fairtrade-produkter motverkar du den moderna slavhandeln, barnarbete och sociala orättvisor och stöder en hållbar utveckling i tredje världen och skäliga löner för arbetarna där. Solidaritet måste bli mer än ett bortglömt modeord från Per-Albin Hanssons tid.
Läs även andra bloggares åsikter om bistånd, SIDA, Fairtrade, korruption, fattigdom
